DMZ

Idag har vi besökt DMZ - The Demilitarized Zone. För de olärda är det gränsen mellan Syd- och Nordkorea. Längs med gränsen är det ingenmansland två km åt båda håll där ingen människa vistas. Det är ett rikt djur- och växtliv där, eftersom ingen stör dem. Det finns dock massa landminor begravda, och vår reseledare skämtade om att en del djur sprängs i luften då och då. Hur som helst. Först stannade vi vid Freedom Bridge, där man förr bytte kringsfångar vid samband att man skrev krigsstilleståndsavtalet 1952. 
Det var så många peace banners uppsatta på stängslet som ledde fram till gränsen på den Sydkoreanska sidan. Det är många som sörjer och saknar släktingar och vänner som är fast i Nordkorea, utan att man vet hur de har det, eller om de ens lever. 
 
Vårt andra stopp var den tredje tunneln man hittat av dem nordkoreanerna grävt efter krigsstilleståndavtalet. Av säkerhetsskäl har man byggt tre skyddsväggar på den Sydkoreanska sidan för att inte nordkoreanerna ska kunna använda tunneln för att attackera Seoul. Vi gick ner i tunneln (!!!) till den första väggen. Tyvärr var vi tvugna att lämna alla grejer vi hade på oss (inkl. telefoner och kameror) innan vi gick ner, så har tyvärr inga bilder innifrån tunneln. Det var i alla fall trångt, mörkt och fuktigt. Och vi fick ha söta gula hjälpar på oss eftersom det var så lågt i "tak". 
 
Nästa stopp var på en utsiktsplats där vi faktiskt kunde se en nordkoreansk flagga när vi tittade i kikare! 
 
Längs med alla vägar var det uppsatt röda varningstreanglar med dödskallar på som varnade för "land mines".
 
Efter utsiktsplatsen stannade vi på en tågstation som var relativt nybyggd, men helt oanvänd. Det var så overkligt att se. En stor, jättefin station som var helt öde (bortsett från turisterna). 
Det stod en flygel på stationen vars strängar var gjorda av taggtråd. Man fick tyvärr inte provspela.
Det var tavlor på varenda toalettdörr. När det var upptaget lyste det rött. Det spelades även lite trevlig hissmusik inne i badrummen.
Note för de olärda: Seoul är Sydkoreas huvudstad och Pyeongyang är Nordkoreas huvudstad.
Vi fick ha (välanvända) brickor runt halsen ifall vi skulle komma bort. Eller nåt.
 
På vägen hem när jag sov som allra skönast stannade vi på en av Sydkoreas finaste Ginseng-butiker(?). Ginseng (ännu en gång för de olärda) är en rot som ska växa så länge som möjligt och sedan förtäras för ett evigt liv, typ. Det är tydligen en konst att få till en lyckad Ginseng och Korea ska vara världsledande. Växten finns att köpa i olika former - pulver, kapsar, honung, you name it. Vi förutspådde att det nog skulle vara lite dyrt att köpa, men att det skulle kosta en månadshyra att vi inte räknat med. Inne i "butiken" fick man ABSOLUT inte ta kort, så de bilder ni ser har jag inte tagit... 
Den här damen guidade oss i hyper-hastighet. De små rötterna är ett år gamla, och de största till höger (som jag tyvärr missade på denna bilden) är 6 år (= svinbra mot allt, men även svindyrt).
Som ni förmodligen listat ut shoppade vi inte loss på Ginseng, men vi fick i alla fall ett litet smakprov. Detta var typ som jord-te med honung. Helt ok om det är så fantastiskt som det sägs. 
 
Slutsats: BESÖK DMZ om ni är i Sydkorea!! Testa Ginseng om ni får chansen, och köp på er ett lager om ni känner att ni har ett par tusenlappar över som skaver någonstans.
 
 
 
 
 
Allmänt | |
Upp