Nu är det dags

Ja, ni läste rätt. Nu ska jag banne mig ta tag i det här och börja visa världen vad jag gör. Inte för att jag vill livnära mig på bloggande, utan den här gången gör jag det för att ni som bryr er, eller i alla fall är lite intresserade, ska kunna se vad jag hittar på. Jag tänker först och främst på typ mormor, farmor och farfar (om ni hittar hit), resten av min familj och de som känner mig, men inte träffar mig så ofta. Ni som inte har en aning om vem jag är får självklart också hänga här. Om ni vill. Vad vet jag.
 
Hur som helst. Anledningen till att jag tar upp det här med bloggandet igen är inte att ni ska få se min (vanliga) vardag, utan för att första halvan av 2017 kommer se ganska annorlunda ut för min del. Jag ska nämligen på utbytestermin i Seoul, Sydkorea. Jag kommer alltså tillbringa min åttånde termin på Affärsjuridiska programmen (eller andra termin på masterprogrammet) 8 timmar in i framtiden från mitt vanliga liv, på andra sidan jorden. Det känns ganska spännande faktiskt.
 
Innan vi landar i Seoul har vi planerat ett par veckors semester i Thailand, för det tycker vi att vi är värda. Plus att terminen i Sverige slutar ungefär en månad innan nästa termin börjar i Sydkorea. Om allt går som planerat lämnar vi svensk mark den sjunde februari, för att sedan inte återvända förrän till midsommar. Jag skrev först "komma hem", men Seoul kommer ju bli mitt nya hem i ett par månader, så det hade blivit både fel och det ena med det tredje. Så jag håller mig till ord som inte går att misstolka. Om man inte ger sig fan på att misstolka det. Då går det misstolka allt.
 
Anledningen till att jag börjar blogga idag är för att hela det så kallade äventyret börjar klarna. Det började för flera månader sedan med en svag önskan om att plugga utomlands. Det ledde sedan till att vi bokade flyg till Thailand för ganska länge sedan, utan att ha någon vidare plan för hur vi skulle lösa allt. Förra veckan bokade flyg från Bangkock till Seoul, och idag har vi fixat boende för nästan hela vistelsen i Thailand och (förhoppningsvis) även boende i Seoul. Det sistnämnda boendet är, ursäkta mitt uttryck, extremt oklart. Dels för att koreanska hemsidor är på just koreanska eller eventuellt Google translatead engelska (dock endast de textstycken som faktiskt är skriven text, inte de textrader som är inklistrade bilder), dels för att de som kallar sig själva "manager" till dessa boenden inte är lysande på engelska. Milt uttryckt. Men vill man inte dela 2 kvm rum och toalett med någon man inte känner, och kök med hela campus, ha utegångsförbud hela natten samt riskera avrättning om man har besök av motsatt kön, då får man försöka hitta någon annanstans att bo. Vilket jag har försökt. Så vi får se hur det går.
 
Så, mina nobla bloggläsare, nu kan ni se fram emot läsning som inte handlar om lagar, balkar och mikrorummet i A-huset. Jag ska göra mitt yttersta för att ni ska få se så mycket som möjligt av mitt äventyr på andra sidan världen som jag ser mycket fram emot. Häng med!
 
Annie
Allmänt | |
Upp