Koh Talu
Idag har vi tagit oss till en paradisö vid namn Koh Talu där vi ska bo de kommande två nätterna. På ön finns bara ett hotell, förutom djungel och sandstränder. Vi lämnade huset kvart i sju i morse för att ta mopparna till Dolphin Bay, en av de närmsta stränderna, för att bli upphämtade av en taxi. På vägen in till Dolphin Bay körde vi i soluppgången längs med stranden och det var nog bland det vackraste jag sett. Havet blänkte i silverblått och strax ovanför lyste solen helt klarröd, större än den någonsin blir i Sverige.
Taxin som hämtade oss var en minibuss med (förutom chauffören) tre tjejer av okänt ursprung och ett danskt par. Jag har aldrig åkt rally innan, men jag gissar att det är ungefär som det var att åka i den minibussen, fast med mer tutande och inte på en rallybana utan bland civiltrafik. Efter taxituren var det dags för den avslutande biten innan hotellet med speedboat. Vi blev ledda längst fram i båten, och när de andra säterna var upptagna sa dom "you might get wet" varpå vi i alla fall kunde slänga in våra väskor under ett s.k. tak. Det var ordentliga vågor eftersom det blåste en del och båtfärden var ungefär som att åka massa små fritt fall utan broms innan man tar mark. Vi blev blöta, men det var fett roliga 20 min.
Så nu är vi på en paradisö. Husen är typ en blandning av bungalows och småhus. Sanden är vit och havet turkost. Jag tror att jag är menad att leva så här.
Vi trekkade in i djungeln och upp på en höjd. Det fanns två View Points som vi stannade vid, kollade på havet, klipporna och kände att vi befinner oss på rätt ställe. Vi såg massa söta djur på vägen, bland annat en spindel som var ungefär lika stor som min hand. Skakade bara lite när jag försökte ta närbilder på den. Det fanns även gott om fjärilar, men de ville inte sitta still, eller så ville de helt enkelt ha lite personlig integritet och inte publiceras på bloggen. Vad vet jag.
Hur som helst. Vi lever och vi har det bra. Ingen har bränt sig och än så länge har vi lyckats undvika konstiga sjukdomar vad vi vet. Myggbitna är vi dock och hoppas att ingen myggjävel burit på denguefeber. Finns nog trevligare sätt att dö.
Puss och kram,
Annie