Det vardagliga livet går vidare
Som rubriken lyder, inget storslaget har hänt, men det vardagliga livet här är inte riktigt så grått som i Sverige heller. För er som bryr er om vad vi hittar på när vi inte träffar pandor eller bestiger berg, fortsätt scrolla!
Jag har upptäckt en ny favoritfrukt! Det är en sorts melon, fast mycket mindre och man kan äta hela skiten. På riktigt. Det smakar som honungsmelon, fast lite krispigare (?), mer som äpple eller päron i konsistensen, och det bästa av allt: man behöver inte skala eller skiva upp den. Skalet är väldigt tunt och kärnorna är små och mjuka, bara att tugga och svälja. MUMS!
I fredags besökte vi, tillsammans med Malin och Isak, en all you can eat sashimirestaurang. Ja, alltså det va fri påfyllning av lax. HIMMEL!!!! Till laxen fick vi även fri påfyllning av någon slags pannkaka (supergod) och friterad bläckfisk (ännu godare). Givetvis i sällskap av öl och soju. Och svenska snappsvisor.
Efter laxhimlen fortsatte kvällen på en pub där det var "Farewell Party" med utbytesstudenter från SKKU. Det var någon form av lotteri där vinsterna var snabbnudlar. Yes, Korea i ett nötskal.
Efter puben blev det Noraebang (koreansk karaoke, dock inte på koreanska). Det är SÅ ROLIGT. Kan inte förstå hur detta koncept inte finns i Sverige. Det går till ungefär så här: man är ett roligt gäng, köper med sig lite soju, går till ett Noraebang, tar ett rum, betalar antingen för tid eller antal låtar, väljer vad ni vill sjunga (det finns typ två miljoner olika låtar att välja mellan, allt från ABBA till Eminem till Sia), tar varsin mic och sjunger tills rösten tar slut. Killen som sjunger på bilden var helt stört bra på att rappa. Ännu ett tecken på att våra fördomar, om att koreaner alltid är fett musikaliska, är sanna.
Efter puben blev det Noraebang (koreansk karaoke, dock inte på koreanska). Det är SÅ ROLIGT. Kan inte förstå hur detta koncept inte finns i Sverige. Det går till ungefär så här: man är ett roligt gäng, köper med sig lite soju, går till ett Noraebang, tar ett rum, betalar antingen för tid eller antal låtar, väljer vad ni vill sjunga (det finns typ två miljoner olika låtar att välja mellan, allt från ABBA till Eminem till Sia), tar varsin mic och sjunger tills rösten tar slut. Killen som sjunger på bilden var helt stört bra på att rappa. Ännu ett tecken på att våra fördomar, om att koreaner alltid är fett musikaliska, är sanna.
Efter x antal timmar i det svettiga lilla karaokerummet blev det mozzarella sticks. En bra avslutning på en bra kväll helt enkelt.
Idag har vi ägnat oss åt vår nya hobby (som jag nämnt tidigare) - horse betting!
Limbo tyckte det var jätteroligt. 
Vi träffade en mycket trevlig man från Japan/USA som jag spelade lite med. Han gillade att betta i sista sekunden, och då menar jag verkligen sista sekunden. Ibland hann han inte ens betala sina bets innan hästarna började springa. Men han var glad ändå, det gick ganska bra för honom. Hint: han spelade för mer (bara idag) än jag får in varje månad.
Avslutar med en bild, tagen en helt vanlig dag, på en helt vanlig korean. Det är helt normalt att sova på tunnelbanan. Observera även att hans telefon ligger på golvet. Tur för honom att vi är i Korea, här snor man inte folks telefoner, även om de ligger på golvet. Denna bild representerar alltså både att det är helt ok att sova var som helst när som helst, men också att koreanser är ett mycket hederligt folk. Tack!